tisdag 15 december 2009
onsdag 9 december 2009
torsdag 22 oktober 2009
Eller så har jag fel.
Konst katalyserar känslor.
Bilder bubblar upp.
Dricker drömmar.
Raserar rigida rostiga galler.
Killars kukar kolliderar.
Cowboy!
Vem vill vänlighet?
Prostituerad porr?
Samtalets situation?
Öppen kommunikation?
Hoppa från bron eller evolution?
Var är den?
Öppenheten.
Kanske genom ödmjukhet - inte provokation
(Detta inlägg bör läsas i ljuset av det förra om man vill kontext)
Bilder bubblar upp.
Dricker drömmar.
Raserar rigida rostiga galler.
Killars kukar kolliderar.
Cowboy!
Vem vill vänlighet?
Prostituerad porr?
Samtalets situation?
Öppen kommunikation?
Hoppa från bron eller evolution?
Var är den?
Öppenheten.
Kanske genom ödmjukhet - inte provokation
(Detta inlägg bör läsas i ljuset av det förra om man vill kontext)
Kukar i maten? Ja!
Igår kom en projektledare från statens konstråd och hälsade på fakulteten där jag läser. Hennes uppdrag var att lägga upp ett antal förslag på representerande samtidskonst att hänga upp i restaurangen på skolan, i korridoren utanför samt i studenternas pentry.
Hon lägger upp en bildserie på sex collage gjorda av Marianne Lindberg De Geer där hon klistrat in sitt huvud i lite olika kontexter. Som svullande tjockis, som Frida Kahlo, som Franz Kafka, som Tom av Finland, i ganska obscen gaypornografiskt urklipp ur en serietidning. Bland annat. Vad händer? Ramaskri på studentkårsexpeditionen. Högt uppsatta personer som jag aldrig tidigare hört eller sett på min fakultet kommer in i rummet, granskar bilderna artigt med en väl synlig avsmak. Studenterna på expeditionen flyger i taket. Diskussionen blir HET! Så het har den inte varit på länge. Jag älskar det! Sitter och småmyser och hamnar med konstkvinnan på den diametralt motsatta sidan mot mina studievänner och överordnade i diskussionen.
Följande citat hittade jag i en kommentar på Lars Wilks blogg:
"Enligt den ryske kultursemiotikern Viktor Sklovskji, är en av konstens och kulturens huvud funktioner att desautomatisera (främmandegöra, dvs. väcka fram) vår förlamade (förträngda) förnimmelse av livsvärlden, dvs. den så kallade ”verkligheten”. Vad Sklovskji menar är att konsten har den funktionen att den kan uppmärksamma oss om livets mångfald, komplexitet och subtilitet och (slutligen) vidga våra förlamande konventioners horisont. Som vetenskapen dock med andra metoder."
Detta är vad konsten gör idag. vad konstens syfte är. För mig är detta en fråga om vi vill ha en djup existentiell och livlig debatt på våra offentliga institutioner eller om vi vill ha IKEA konst hängandes på väggarna. 3 tavlor för 200 spänn - "Blått hav" av Ingrid Intetsägande. Tydligen det senare alternativet.
Det senare alternativet underbyggdes av att vi faktiskt är en mångkulturell utbildning och vi har många muslimer här. Jasså? Jaha, ja? Jag förstår inte riktigt. Är den underförstådda premissen att muslimer generellt sätt ogillar att ha djuplodande och existentiella diskussioner kring könsroller, livssyn, sex och identitet? Jag tror knappast det. Barnen då? Vi har folk med barn här. Studenterna då.
Vi är inne på fel tråd. Konstverken uppfattades som för provocerande av flertalet. Känslor. Känslor. Känslor. Det är ju för i helvete bra! Det är här diskussionen ska befinna sig. Det är här konstens roll finns. Retar det upp obehag i dig? Jaha, vad är det för ett obehag? Varför? Vad kommer det ifrån?
Nedslagen cyklade jag till biblioteket och läste min kurslitteratur. Boken som heter "Hur hanterar vi mångfalden på arbetsplatsen?". DÅ blev jag provocerad.
Jag har gärna gayporr i matsalen. Jag har gärna en fördjupad diskussion om genus i lunchrummet, men när mångfaldsidealet förtrycker detta och man hänvisar till att mångfalden på arbetsplatsen gör att vi måste censurera konstnärerna, så...
...kan man glädja sig åt att vi människor sparkar tån i samma tröskel tio gånger om?
Hon lägger upp en bildserie på sex collage gjorda av Marianne Lindberg De Geer där hon klistrat in sitt huvud i lite olika kontexter. Som svullande tjockis, som Frida Kahlo, som Franz Kafka, som Tom av Finland, i ganska obscen gaypornografiskt urklipp ur en serietidning. Bland annat. Vad händer? Ramaskri på studentkårsexpeditionen. Högt uppsatta personer som jag aldrig tidigare hört eller sett på min fakultet kommer in i rummet, granskar bilderna artigt med en väl synlig avsmak. Studenterna på expeditionen flyger i taket. Diskussionen blir HET! Så het har den inte varit på länge. Jag älskar det! Sitter och småmyser och hamnar med konstkvinnan på den diametralt motsatta sidan mot mina studievänner och överordnade i diskussionen.
Följande citat hittade jag i en kommentar på Lars Wilks blogg:
"Enligt den ryske kultursemiotikern Viktor Sklovskji, är en av konstens och kulturens huvud funktioner att desautomatisera (främmandegöra, dvs. väcka fram) vår förlamade (förträngda) förnimmelse av livsvärlden, dvs. den så kallade ”verkligheten”. Vad Sklovskji menar är att konsten har den funktionen att den kan uppmärksamma oss om livets mångfald, komplexitet och subtilitet och (slutligen) vidga våra förlamande konventioners horisont. Som vetenskapen dock med andra metoder."
Detta är vad konsten gör idag. vad konstens syfte är. För mig är detta en fråga om vi vill ha en djup existentiell och livlig debatt på våra offentliga institutioner eller om vi vill ha IKEA konst hängandes på väggarna. 3 tavlor för 200 spänn - "Blått hav" av Ingrid Intetsägande. Tydligen det senare alternativet.
Det senare alternativet underbyggdes av att vi faktiskt är en mångkulturell utbildning och vi har många muslimer här. Jasså? Jaha, ja? Jag förstår inte riktigt. Är den underförstådda premissen att muslimer generellt sätt ogillar att ha djuplodande och existentiella diskussioner kring könsroller, livssyn, sex och identitet? Jag tror knappast det. Barnen då? Vi har folk med barn här. Studenterna då.
Vi är inne på fel tråd. Konstverken uppfattades som för provocerande av flertalet. Känslor. Känslor. Känslor. Det är ju för i helvete bra! Det är här diskussionen ska befinna sig. Det är här konstens roll finns. Retar det upp obehag i dig? Jaha, vad är det för ett obehag? Varför? Vad kommer det ifrån?
Nedslagen cyklade jag till biblioteket och läste min kurslitteratur. Boken som heter "Hur hanterar vi mångfalden på arbetsplatsen?". DÅ blev jag provocerad.
Jag har gärna gayporr i matsalen. Jag har gärna en fördjupad diskussion om genus i lunchrummet, men när mångfaldsidealet förtrycker detta och man hänvisar till att mångfalden på arbetsplatsen gör att vi måste censurera konstnärerna, så...
...kan man glädja sig åt att vi människor sparkar tån i samma tröskel tio gånger om?
onsdag 14 oktober 2009
"These days I seem to think alot about the things that i forgot to do"
Everything changes. Constantly. My constant reflection upon everyday life practice seems to wander more and more to conclusions that nothing is constant and that life today for mee seems almost empty, without not even one constant.
Meetings, seminars, scheduelling that never sticks to the schedule, the neverending pendulum between anxiety and euphoria. Moreover my courselitterature seems to introduce me even more to this.
Relations, relations, relations. People. Men. Women. Humans. Change. Never stay. Appear and vanishes. On a bicycle, in the midst of a dancefloor, walking out of the room.
The world around me built up all summer, falling apart. Falling down, crusting under my bicicleta. The fucking bicicleta, si? It's also falling apart. Changing appearence. Le beauté de diable. Faust.
Life's but a illusion?
There's although somethings that never grow old.
Ideas.
Ideals.
The dandyist influenced neverending beautiful autumn fashion.
The taste of salt porridge with milk in the morning.
P1.
Just the things you need in times like these.
Meetings, seminars, scheduelling that never sticks to the schedule, the neverending pendulum between anxiety and euphoria. Moreover my courselitterature seems to introduce me even more to this.
Relations, relations, relations. People. Men. Women. Humans. Change. Never stay. Appear and vanishes. On a bicycle, in the midst of a dancefloor, walking out of the room.
The world around me built up all summer, falling apart. Falling down, crusting under my bicicleta. The fucking bicicleta, si? It's also falling apart. Changing appearence. Le beauté de diable. Faust.
Life's but a illusion?
There's although somethings that never grow old.
Ideas.
Ideals.
The dandyist influenced neverending beautiful autumn fashion.
The taste of salt porridge with milk in the morning.
P1.
Just the things you need in times like these.
söndag 20 september 2009
Tvåtusen grejer och en ytlig lycka!
Vem tänker rätt?
Tankar borde inte finnas rätt och slätt.
Hellre en OPK lastfylld bastard
Än en PK kryddad soctant med höjd gard
Om andra tycker man är rutten
Mår de bättre själva
Om man dessutom är trevlig
Gillar de en själv också.
Ju kaxigare man är på klubben dagen innan, desto fulare känner man sig dagen efter. Då kommer ibland ödmjukheten som på beställning. Men om man ser ned på sig själv ser man även ned på andra.
Två saker får mig att klandra mig själv:
För mycket vatten när jag sköljer min disk
Och att jag utnyttjar människor för min egen vinning.
En altruist i fårakläder
Undrar om det finns nåt dåligt väder
Undrar när människorna ska värdera sig själva högst
Och vinna självrespekten. Det är höst.
Jag hatar ingen, jag älskar ingen. Jag tar inte hand om mig själv - ej heller andra.
Den här dagen handlar om flow. Flow är en slags ytlig lycka. En slags behovstillfredsställelse och en villfarelse att man i sitt ego är i händelsernas centrum. Att man i sin föreställningsvärld flyter med ett flöde av handlingar och omständigheter som är njutbara. Livet är den värsta drogen, för den kan man aldrig sluta med.
Här vill jag vara!
Tankar borde inte finnas rätt och slätt.
Hellre en OPK lastfylld bastard
Än en PK kryddad soctant med höjd gard
Om andra tycker man är rutten
Mår de bättre själva
Om man dessutom är trevlig
Gillar de en själv också.
Ju kaxigare man är på klubben dagen innan, desto fulare känner man sig dagen efter. Då kommer ibland ödmjukheten som på beställning. Men om man ser ned på sig själv ser man även ned på andra.
Två saker får mig att klandra mig själv:
För mycket vatten när jag sköljer min disk
Och att jag utnyttjar människor för min egen vinning.
En altruist i fårakläder
Undrar om det finns nåt dåligt väder
Undrar när människorna ska värdera sig själva högst
Och vinna självrespekten. Det är höst.
Jag hatar ingen, jag älskar ingen. Jag tar inte hand om mig själv - ej heller andra.
Den här dagen handlar om flow. Flow är en slags ytlig lycka. En slags behovstillfredsställelse och en villfarelse att man i sitt ego är i händelsernas centrum. Att man i sin föreställningsvärld flyter med ett flöde av handlingar och omständigheter som är njutbara. Livet är den värsta drogen, för den kan man aldrig sluta med.
Här vill jag vara!
fredag 11 september 2009
Massa mat utan cash!
Matkultur är något som jag brinner för. Man bör brinna för maten. Steka den, äta den snabbt, bli full i magen och dricka kaffe eller espresso efteråt. Det är viktigt. Just nu kokas det gryta med vita bönor i och med att min likviditet ligger ungefär motsvarar de småpengarna som man sparat ihop i burken vid dörren. Således blir chili sin carne ett måste.
I Chiligrytan har jag passerade tomater ^
Bloggen är en oärlig skitstövel där man bara visar upp de saker som man vill. Onyanserad. Shallow. Krispig. Skoskav i hjärnbarken. Ölen som skummar över lockar. Den vill man dricka med detsamma - det måste man. Den har allt - glädje, ångest, dekadens, samhörighet, tradition, fräschör, äckel, våt, simmig.
Skrattande måsar skrattar i skyn.
Själv sitter jag inne och softar
Orkar inte ta mig ut på byn.
Spelar en låt på gitarren.
Mössan ligger på sängen inte i hyllan.
Det är inte städat, men tvättat i lägenheten.
Ferm rimmar på Pärm. Kotlett på korsett. (vem är snyggast i världen?)
Krasande smulor under tofflan på väg till köket.
Köket rimmar på mötet om man pratar fort som fan
Idag ska jag göra saker nere på stan.
När jag är klar ska jag inte hitta hem.
Försöka vila i tomheten, kanske smeka min lem.
Vilken äcklig ångest säger någon
Vilken vacker människa säger någon annan.
Det beror på vad man säger och vad man gör
Hur man i sociala sammanhang sig själv rör..
Om i grytan
Jag är från streetan
Bergshamra 4 life, eller knarka cigg - lungan säger aj!
Kaffet skriver åt mig. Jag behöver bara vila, inte ut på klubben och stila
Markis De Sade skrev en bok på 11 meter skitpapper. En klassiker.
Vi har all plats i världen och skriver mest saker vi inte kan stå för om två minuter.
Kör i vind matros!
onsdag 2 september 2009
Painting predictory
My father always tell me to stress less. Get it right. Try to chill out more. Don't burn yourself in both ends. I'll be thinking "Fuck you, man. You're old. Worry 'bout yer own life and i'll stir my shit myself. And at the same time. Yeah he's right. Thoughts are always contradictory. At least most of them, most of the time. I rarely feel that I can say something which I can't join in to the opposite of the saying. Just like life, Nirvana, God or whatever you want to call it.
Someone said that as soon as you say Nirvana is this, you capture it with a word and doesn't get the whole picture. So shut up asshole. Just be quiet and let come what may. Well I say fuck this as well. A monk that walks around all day thinking about getting is ass penetrated by a large pulsing dick, but forces himself to avoid sex never get it right. My belief is that you have to kick your game until it stabs you in the back and you can then learn something from it. Like the roman empire, the second world war or whatever hell we humans come up with. With the hindsight 2.0 we can see what fuckers we've been and make difference in the neverending future. The vast space of things that has not yet happened, but will in time. I'm thinking about the global warning, the unbalanced use and production of animals, the violence, my using of nicotine, my desires and the lust that keeps me going. Because the thing is that it is the same thing that keeps us going further.
This is a statement. For me it says: Fuck it and play the part. Be an asshole if you need to. Satisfy all your precious little made-up needs and you might actually learn from it. Right now I'm playing the part of the little cocky and fearless child, running arounf in the tivoli. But with a slightly sophisticated and well-mannered self consiousness which subtilizes the freudian origin of my actions. I'll frenzy around here inside until I'm sick of it - putting more logs onto the fire until it burns down and then be aware of what's rising from the ashes.
Please slap me in the face when I'm using you to fill up my inner emptiness.
Progression
Someone said that as soon as you say Nirvana is this, you capture it with a word and doesn't get the whole picture. So shut up asshole. Just be quiet and let come what may. Well I say fuck this as well. A monk that walks around all day thinking about getting is ass penetrated by a large pulsing dick, but forces himself to avoid sex never get it right. My belief is that you have to kick your game until it stabs you in the back and you can then learn something from it. Like the roman empire, the second world war or whatever hell we humans come up with. With the hindsight 2.0 we can see what fuckers we've been and make difference in the neverending future. The vast space of things that has not yet happened, but will in time. I'm thinking about the global warning, the unbalanced use and production of animals, the violence, my using of nicotine, my desires and the lust that keeps me going. Because the thing is that it is the same thing that keeps us going further.
This is a statement. For me it says: Fuck it and play the part. Be an asshole if you need to. Satisfy all your precious little made-up needs and you might actually learn from it. Right now I'm playing the part of the little cocky and fearless child, running arounf in the tivoli. But with a slightly sophisticated and well-mannered self consiousness which subtilizes the freudian origin of my actions. I'll frenzy around here inside until I'm sick of it - putting more logs onto the fire until it burns down and then be aware of what's rising from the ashes.
Please slap me in the face when I'm using you to fill up my inner emptiness.
Progression
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
