Kukar i maten? Ja!

Igår kom en projektledare från statens konstråd och hälsade på fakulteten där jag läser. Hennes uppdrag var att lägga upp ett antal förslag på representerande samtidskonst att hänga upp i restaurangen på skolan, i korridoren utanför samt i studenternas pentry.

Hon lägger upp en bildserie på sex collage gjorda av Marianne Lindberg De Geer där hon klistrat in sitt huvud i lite olika kontexter. Som svullande tjockis, som Frida Kahlo, som Franz Kafka, som Tom av Finland, i ganska obscen gaypornografiskt urklipp ur en serietidning. Bland annat. Vad händer? Ramaskri på studentkårsexpeditionen. Högt uppsatta personer som jag aldrig tidigare hört eller sett på min fakultet kommer in i rummet, granskar bilderna artigt med en väl synlig avsmak. Studenterna på expeditionen flyger i taket. Diskussionen blir HET! Så het har den inte varit på länge. Jag älskar det! Sitter och småmyser och hamnar med konstkvinnan på den diametralt motsatta sidan mot mina studievänner och överordnade i diskussionen.

Följande citat hittade jag i en kommentar på Lars Wilks blogg:

"Enligt den ryske kultursemiotikern Viktor Sklovskji, är en av konstens och kulturens huvud funktioner att desautomatisera (främmandegöra, dvs. väcka fram) vår förlamade (förträngda) förnimmelse av livsvärlden, dvs. den så kallade ”verkligheten”. Vad Sklovskji menar är att konsten har den funktionen att den kan uppmärksamma oss om livets mångfald, komplexitet och subtilitet och (slutligen) vidga våra förlamande konventioners horisont. Som vetenskapen dock med andra metoder."

Detta är vad konsten gör idag. vad konstens syfte är. För mig är detta en fråga om vi vill ha en djup existentiell och livlig debatt på våra offentliga institutioner eller om vi vill ha IKEA konst hängandes på väggarna. 3 tavlor för 200 spänn - "Blått hav" av Ingrid Intetsägande. Tydligen det senare alternativet.

Det senare alternativet underbyggdes av att vi faktiskt är en mångkulturell utbildning och vi har många muslimer här. Jasså? Jaha, ja? Jag förstår inte riktigt. Är den underförstådda premissen att muslimer generellt sätt ogillar att ha djuplodande och existentiella diskussioner kring könsroller, livssyn, sex och identitet? Jag tror knappast det. Barnen då? Vi har folk med barn här. Studenterna då.

Vi är inne på fel tråd. Konstverken uppfattades som för provocerande av flertalet. Känslor. Känslor. Känslor. Det är ju för i helvete bra! Det är här diskussionen ska befinna sig. Det är här konstens roll finns. Retar det upp obehag i dig? Jaha, vad är det för ett obehag? Varför? Vad kommer det ifrån?

Nedslagen cyklade jag till biblioteket och läste min kurslitteratur. Boken som heter "Hur hanterar vi mångfalden på arbetsplatsen?". DÅ blev jag provocerad.

Jag har gärna gayporr i matsalen. Jag har gärna en fördjupad diskussion om genus i lunchrummet, men när mångfaldsidealet förtrycker detta och man hänvisar till att mångfalden på arbetsplatsen gör att vi måste censurera konstnärerna, så...

...kan man glädja sig åt att vi människor sparkar tån i samma tröskel tio gånger om?