Det är en rätt avslappnande känsla att någonstans bara för en själv kan jag intellektuellt förstå att jag älskar allt och alla i hela världen villkorslöst... Egentligen!
Men för mig även ett visst lugn att heller inte vara rädd för döden.
Vad är jag då rädd för? Ensamhet? Social utslagning?
